Den som skriver dikter...
Du är den jag älskar, du är min vackra vän. Visst kan jag bli avundsjuk man du håller min ilska tillbaka. Den gången då jag blev sårad du höll du om mig. Du höll min gråt tillbaka då du satt där med mig. Men idag hände det, då kunde du inte torka mina tårar. Du kunde inte för du fanns inte längre den dagen. Du var död. Alla dör någon gång men varför dog du idag, just idag, då jag var mindre än man kunde förstå. Jag gick inte på din begravning för jag visste att det skulle jag inte klara. Du finns inte hos mig längre och allt du ägde försvann, även jag. Jag ligger på en gata i natten, jag tänker på mig. Mina tårar börjar falla, jag klarar inte mer. Någon går förbi, personen sparkar och spottar. Jag vill glömma att jag sover på kalla golv, jag vill glömma din död. Jag minns värmen från den gången du höll om mig, då jag grät. Men det är förbi, ingen hör mig när jag går på gatan. Ingen hör mina toner när jag sjunger en dyster sång. Någon kommer runt hörnet, jag vill inte se. Personen går ändå fram emot mig, det känner jag. Plötsligt känner jag ett par varma armar om mig. Jag ser upp och då ser jag dig. Jag kryper ihop i din varma famn, tårarna faller ner för mina kinder och jag låter dig bära med mig till ditt nya hem.
Några timmar senare hittar någon min kropp, och jag ser på dom där jag är nu. Och jag ser min begravning och vet att jag är där nere men ändå här. Jag lutar mig emot dig, blundar och somnar.
Några timmar senare hittar någon min kropp, och jag ser på dom där jag är nu. Och jag ser min begravning och vet att jag är där nere men ändå här. Jag lutar mig emot dig, blundar och somnar.
Kommentarer
Postat av: ebba
Hur ställer du dig i pälsfrågan? Är det rätt eller fel att klä sig i päls? Svara gärna i min blogg! :)
Postat av: Lovisa
Ursäkta?
Trackback
